Naturen gör mitt hjärta mjukt

Troligen har vi alla någon gång ifrågasatt vår vardag där vi hankar oss fram i vardagens pussel med utmaningen att få tiden att räcka till. Hur hade våra liv sett ut om vi levt närmare naturen i ett tempo som vi kanske egentligen är ämnade till? Vår Lundhagsvän Eva Bromée är ett levande bevis på att ensamhet, djur och natur kan hålla ett hjärta mjukt.

Eva lever större delen av året ute på fjället och i skogen med årstiderna som klocka. Hon följer naturen där varje tid på året har sin uppgift. På somrarna tillbringar hon tid i stugan på fjället och fiskar, men på frågan om hon skulle kalla sig fiskare svarar hon:

- Nej, jag är ingen fiskare, men jag älskar fisk och då får jag helt enkelt se till att den hamnar i frysen.

Att fiska är en del av att leva på vad naturen har att ge. Det är också ett sätt för Eva att leva nära naturen. Hon tycker kanske inte alltid att fisket är så roligt, men det är ett sätt att kunna leva på det sätt hon vill, just nära naturen och av vad den har att ge. Ibland lägger hon nät och ibland kastar hon med spö, det beror lite på hur förutsättningarna ser ut just då. Hon följer vädret och dagen, det är så det ser ut.

"Nej, jag är ingen fiskare, men jag älskar fisk och då får jag helt enkelt se till att den hamnar i frysen."

- Det kanske inte passar alla att leva i och av naturen, men jag har alltid känt att jag vill bo nära naturen. Fast det har nog inte ens varit något egentligt val. Däremot har det blivit ett val om jag ska försöka försörja mig på det här livet och det är inte alltid helt enkelt. Men jag ser det som att jag blir rik på upplevelser istället för pengar. Och jag är glad att jag har friheten att jobba med det jag älskar. Det offrar jag gärna en hel del för att få göra.

Tillagning

När vi besöker Eva drar vi upp fem fina öringar under en kortare tur på sjön. Hundarna väntar ivrigt vid stranden när vi kommer in med båten. Dom vet att vi kommer med fisk och att gälarna snart kommer landa hos dem. Hur tillagar man fisken på bästa sätt? Jo, över öppen eld såklart.

- Jag gillar bäst att steka fisken över öppen eld med mycket smör och salt. Om jag inte äter fisken direkt så tar jag ner den till byn och förvarar den i frysen.

Hållbarhet

I ett liv som Evas där naturen är både hennes hem och arbetsplats undrar jag hur hennes tankar går kring hållbarhet.

- Jag tänker att vi alla borde börja med att tänka utifrån oss själva först, vad kan jag göra för att inte förbruka jorden onödigt mycket? Ofta känns det som att vi tänker så stort. Jag gillar tanken av att tar och vi ger tillbaka till naturen, det tror jag är det viktigaste. Ömsesidig respekt.

Hon berättar att en gång testade hon att leva en månad utan att gå till affären en enda gång.

- Det gick bra! Vi har trots allt 14 mil med skotern till affären när vi är ute på fjället. Det jag saknade mest var mjölk i kaffet och choklad. Fast det var lite fusk för jag hade lagrat upp innan, med det tog slut snabbt. Jag tror alla skulle klara det om man bara bestämmer sig.

Så, svaret på min inledande fråga om hur våra liv hade sett ut om vi levde närmare naturen är såklart högst individuell, men jag blir ändå lite mer övertygad efter våra dagar hos Eva.

- Lycka för mig är när jag har varit borta från storsamhället tillräckligt länge för att kunna koppla av helt. Kanske när jag varit på fjället en längre period. Då kan jag känna mig genuint lycklig. Jag söker mig till ensamheten och använder mig av den, jag håller mitt hjärta mjukt av att få vara ensam i naturen.