"Med rätt kläder och glada hundar kan man gå hur långt som helst."

Hunddagiset Tassa Tryggt i Älta/Nacka har funnits i 25 år och varje dag kommer det 50 dagishundar till Anneli och hennes kollegor. “Det är en sådan lyx att känna glädje när man vaknar på morgonen och veta att man ska till jobbet. Vem har det så egentligen?” Att få möjlighet att spendera sina dagar ute i naturen är ju en lyx som är få förunnat.

Alltings början

Anneli har alltid haft djur omkring sig och drömmen om att driva hunddagis blev verklighet 1998, då hette det Maggies Farm. “Helt galet att det har gått 25 år sedan jag stod där med våra två första dagishundar Campi och Ellie! Vi har lärt känna så otroligt fina individer genom åren, både hundar och hundägare.” För att driva hunddagis krävs att att man har utbildning och tillstånd. Hon har gått många utbildningar, kurser och är utbildad beteendeutredare och i första hjälpen för hund.

Hon berättar om sitt första hundminne, schäfervalpen Oksido. “Oksido bodde hemma hos min dagmamma, han var foderhund från polisen och var tilltänkt att utbildas till polishund. Men han var alldeles för snäll på de tester som gjordes så han blev utbildad ledarhund istället.” Hon beskriver hur valpen förgyllde deras dagar hos dagmamman med promenader, bus och picnic i trädgården. “När det var picnic på gång så var det även tillsammans med katten och sköldpaddan som bodde där också.” Det märks att det är ett fint minne som inte bleknat med åren.

"De gånger då jag hade barnvakt i hundstallet och skulle gå ut med hundgrupper, vägrade Akela att följa med utan stannade hemma för att passa Linnéa. Hon förstod nog inte alls hur jag kunde lämna kvar min dotter där."

När Anneli fick sitt första barn, dottern Linnéa hade hon en schäfertik som hette Akela. Akela tog sitt systerskap på största allvar och lämnade inte Linnéas sida. "Hon höll koll, meddelade mig när hon vaknat på morgonen, hämtade tappade nappar och leksaker. När hon började gå så var hon där vid varje steg. Det var underbart att se den kontakt dem hade redan från början. Jag fick senare höra att namnet Akela var namnet på den varg som tog hand om ”människovalpen” Mowgli (djungelboken). Det passade ju väldigt bra.” Hon berättar vidare att Akela nog egentligen tyckte att hon själv var en mer lämplig mor än Anneli. “De gånger då jag hade barnvakt i hundstallet och skulle gå ut med hundgrupper, vägrade Akela att följa med utan stannade hemma för att passa Linnéa. Hon förstod nog inte alls hur jag kunde lämna kvar min dotter där.”

Hundstallet - en plats med harmoni

Det är knäpptyst i det 300 kvm stora hundstallet. Omöjligen kan det befinna sig 50 hundar här. “Jodå! Alla är här, men en del av vår prioritet är trygghet, lugn och harmoni.” Berättar Anneli som är daagischef. Det märks tydligt att lugnet når hela vägen fram till varje hund. Det ligger hundar i alla storlekar och sover i olika sängar, soffor och några under filtar. Några trötta hundögon kikar upp och undrar vem det är som är på besök. “Vi får ofta höra att vi har en sådan harmoni hos oss, att man omöjligt kan tro att det befinner sig så många hundar här. Precis så vill vi ha det!”. Den gamla byggnaden har tidigare varit ett stall för hästar, som för 14 år sedan fick en påbyggnad väl planerad just för hundar. Det finns 23 boxar uppdelat på två våningar.

Nere i hallen hänger en stor whiteboardtavla med små magnetskyltar på, en för varje hund. Vissa hundar har prickar i olika färger bredvid sitt namn. “Det är ett kodsystem vi har för att veta vilka hundar som ska ha medicin, om det är någon tik som löper, matpreferenser osv.” Hundarna är uppdelade i olika grupper inför dagens promenader, alltså slående likt en förskola för människobarn.

En brun labrador som är ska på promenad tassar förbi griper försiktigt tag i Annelis arm. “Haha, det här är Scout. Vi kallar honom “Kardborren” då han har en förmåga att fånga allt i sin mun. En armbåge, en hand, arm eller ett lätt tugg på en rumpa som passerar honom. Han gör det med kärlek men det är sällan man kommer förbi utan att ha fastnat i kardborren först.”

En dag på dagis

Höstluften har tagit sitt grepp om naturreservatet i Erstavik sydost om Stockholm. Vissa skulle säga äntligen, andra inte. Den amerikanska journalisten Jim Bishop sa en gång att Autumn carries more gold in its pocket than any other season. Det kan vi nog alla vara överens om.

Längs den långa grusvägen som delar det stora Erstaviksfältet i två, kommer 25 hundar trippandes tillsammans med sina människor Anneli, Malin, Linnéa, Emma och Andreas. Samma lugn råder som i stallet. Hundarna promenerar i sina väl planerade grupper, det ska vara hundar som har ungefär samma tempo och som funkar bra tillsammans. Varje hund ska både få den aktivitet och uppmärksamhet som den behöver, därför är grupperna relativt små per personal. “Vi tycker att fem hundar per person är lagom. Det ger trygghet till både hund och förare. Vi går med två grupper per dag så det blir mycker rörelse. Vi promenerar mellan 1,5-2 mil om dagen”.

Plötsligt dyker en vitgrå liten trasselsudd upp och ger kärlek på klassiskt hundvis: Några snabba nafs i örat på fotografen innan Emma hinner stoppa henne. Det är Towa, hon är en holländsk vallhund av rasen Schapendoes.

Hunddagiset öppnar kl 07:00, då ägarna själva går in och lämnar sina hundar i sina boxar. “Vi skiljer oss ganska mycket på just denna del mot andra dagis. Jag vill att våra hundägare ska ha insyn i hur deras hund har det på dagis, så alla hundägare är välkomna in och lämna/hämta sin hund i boxen. På så sätt så får dem i lugn och ro säga hej då till varandra innan deras dag fortsätter på skilda håll.”

Under förmiddagen får alla hundar längre promenader, när en grupp kommer tillbaka, ger sig en annan ut och så fortsätter det så. Under sommarhalvåret är hundarna även i rastgårdarna när de inte promenerar. Personalen som är kvar byter vatten, förbereder hundarnas lunch, ger eventuella mediciner, städar, klipper klor osv. Under eftermiddagen är det promenader igen innan hundarna hämtas en efter en.

“Med rätt kläder och glada hundar så kan man gå hur långt som helst.”

För att kunna få ut maximalt av en dag i skogen med hundarna krävs kläder och skor som klarar alla sorters väder. “Vi lägger 5-6 h i skogen varje dag. Att ha bekväma kläder som tål tuffare tag, varje dag, är viktig för oss! Vi trivs att gå i varierad skog och följa små stigar i bitvis ganska tuff terräng, så kläderna måste klara både fuktigt högt gräs och grenar. Med rätt kläder och glada hundar så kan man gå hur långt som helst. Det tål att upprepas men vi trivs med våra jobb!”

När en dag på dagis är slut, fortsätter kvällen för Anneli i nästa stall, häststallet. Hon är även jourhem för hemlösa råttor och kaniner som antingen hittats utomhus alt blivit omhändertagna av länsstyrelsen. “Föreningarna jag hjälper och stöttar heter Råtthjälpen och Smådjurschansen. De gör ett magiskt arbete!” Det råder alltså ingen tvekan om vad som är Annelis kall i livet.