Nils kängstory

När hon var 20 år gammal kunde min mamma köpa sina första riktiga vandringskängor. Vi barn har alltid sett henne i dessa nu mycket slitna kängor, nästan oavsett säsong.

De har varit hos skomakaren för reparation ett par gånger, men nu behöver Certech-delen antagligen bytas ut. Yttersulorna är tunna och hala, så det finns inget grepp. Min mamma har alltid drömt om att bestiga Kebnekaise och för några år sedan blev det verklighet när vi gjorde det tillsammans. För denna vandring köpte vi ett par nya Lundhags till mamma, för att hålla henne stabil och trygg. Ändå hänger de gamla fortfarande med – man kan inte göra sig av med kängor med sådan själ :)

Men det känns ändå som att det är dags att skicka dem på en översyn i Järpen. Efter att ha haft mycket bra erfarenheter av att få mina egna kängor förbättrade ett par gånger för att förbättra sömmarna och byta sulor, tycker jag att det nog är dags för mammas. Tack för en fantastisk introduktion till friluftsliv i dessa fantastiska kängor!

Med vänliga hälsningar, Nils Åslund, son till Inga Olofsson