Atilla Yoldas

Jag var en av de personer som tillbringade mer tid i skogen än i mitt rum på skoldagar och den som sprang iväg från klassen på utflykter till naturreservat för att bygga en koja under en vindfälla, och jag tänkte att jag var redo med min lunch, förstoringsglas och böcker om svensk flora. Nej, mina lärare var inte jätteglada när jag ägnade mig åt det senare.

Jag fick aldrig nog av skogarna, djuren och äventyren i naturen. När andra barn tittade på barnprogram anpassade jag mitt schema (läs: tid för lek, serietidningar eller läxor) efter Steve Irwins program som visades på Animal Planet.

Än idag kan jag tillbringa timmar för att läsa böcker, plöja igenom dokumentärer och lyssna på poddar som sprider kunskap om friluftsliv. Bushcrafting, vandring, bergsbestigning, camping – you name it! Särskilt pandemin fick mig att ta tag i mina naturrelaterade intressen och omfamna dem fullt ut. I somras blev min partner lite orolig när jag började ta arbetsmöten och skriva journalistiska texter i min hemmabyggda koja i den lokala skogen.

Naturligtvis innebär det faktum att vi har en Siberian Husky, vår älskade Lillie, att upplevelser utomhus förstärks flera gånger om. Lillie är lika besatt av äventyr som vi är. De senaste åren har familjen genomfört Jämtlandstriangeln, paddlat kajak, åkt längdskidor runt Åre, övernattat i vårt eget bivack och planerar alltid nästa upplevelse så snart vi har avslutat den senaste.

Jag har länge insett att min önskan att leva i naturen också går hand i hand med mitt livslånga engagemang för jämlikhet, både som journalist och nu som aktivist. Att hållbarhetsfrågor som rör klimat, miljö och djur ofta berör social hållbarhet. Och att vi är många i jämlikhetsrörelsen som också brinner för planeten.

Mitt mål när jag delar utomhusaktiviteter på mina sociala kanaler – förutom att förhoppningsvis inspirera andra nybörjare att ge sig ut i naturen – är också att lyfta fram hållbarhetsfrågor, både sociala och klimatrelaterade. För att kämpa för jämlikhet behöver vi en hållbar planet att utgå ifrån. Vi måste ta hand om båda. För allas skull.

Varje gång jag campar, paddlar kajak, vandrar eller utforskar naturen tänker jag på dem som växte upp utan samma privilegier som jag. De som, till skillnad från mig, växte upp med en fysisk eller mental distans till skogarna, vattnet och naturen. Jag vill inspirera andra som, liksom jag, har en utländsk bakgrund, som ofta känner sig ovälkomna i naturen, att också ta plats i naturen. Naturen tillhör alla – och alla är ansvariga för att vårda den. Jag är stolt över att vara en av Lundhags vänner och att de delar kampen för både klimat- och social hållbarhet och rättvisa.

Varje gång jag klär på mig mina Lundhagskläder tänker jag på den lilla pojken som smet ut i skogen med klassen och tillbringade flera timmar framför Animal Planet.

Jag hoppas att fler människor kommer att förälska sig i våra skogar, sjöar, växter och djur. Det, om något, är en livslång kärlek.

Hoppas vi ses på ett äventyr.