Tulas kängstory

"Jag köpte mina Lundhags 1985 eller 1986, och har burit dem överallt och alltid. Jag använde dem med mina Tegsnässkidor på vintern och när jag gick på vandring i Padjelanta och Björkliden på sommaren och hösten. Bilderna är från en vandring till Kebnekaise 2006.

För två år sedan skickade jag iväg stövlarna till era skomakare, som bytte ut dem till en vanlig vandringssula. Det var så professionellt gjort att de ser helt nya ut, efter 36 år. Jag älskar mina Lundhags, och jag tvättar av leran och behandlar dem årligen så att de sitter som handsken på mina fötter.

Men en gång gick det nästan väldigt illa. En vän och jag var ute på vandring och vi behövde vada över en bäck. Vattnet var iskallt, men det gick precis att korsa i mina stövlar, så min vän frågade om hon kunde låna dem när jag hade korsat, så hon slapp få kalla fötter. Sagt och gjort. Jag vadade över och kastade sedan stövlarna till henne. Men en föll i den strömmande bäcken och började flyta iväg. Snabb som blixten sprang jag nedströms och gick barfota i det iskalla vattnet för att plocka upp den. Efter det kastade jag aldrig mina stövlar över några fler bäckar, och min vän fick vada över i sina sandaler så gott hon kunde.

/Tuula Kareketo"